Kvinneløftets utfordring: – Mange opplever det som håpløst

Denne langhelgen er det for sjuende gang duket for et celebert startfelt når WorldTour-rittet Ladies Tour of Norway går av stabelen.

Team Jumbo-Visma, FDJ, Movistar og Trek-Segafredo er bare noen av stjernelagene som skal i aksjon over de fire etappene.

Til start er også 19-åringen hos Team Coop-Hitec Products, Anne Dorthe Ysland, som nylig imponerte med en femteplass i Tour de Feminin. Ladies Tour blir ungtalentets første etapperitt på WorldTour-nivå.

World Tour, Giro d’Italia Donne og Paris-Roubaix er kremen. Alle vil dit. Men det er ikke der det viktigste utviklingsarbeidet skjer. Det foregår via klubb, forbund og ved å flytte grenser i belgiske gateritt.

Talentene trenger ritt som passer nivået deres. Fremdeles preger fraværet av egen U23-klasse kvinnesykling, noe som gjør at en isolert sett svært uerfaren utøver som Dorthe Ysland, blir kastet rett ut i tvekamp mot verdenseliten under både Dwars door Vlaanderen og Flandern rundt i sin første sesong på elitenivået.

Det er selvsagt både veldig kult og sabla skremmende:

– Jeg tror det er mange som opplever det som håpløst. Man skjønner ikke hvordan man skal klare å kjempe mot de beste. Hvis man ikke har troen på det, er det jo egentlig ingen vits i å prøve. Det er vanskelig å takle at nivåforskjellene er så store, sier Dorthe Ysland til Sykkelmagasinet.

19-åringen fra Korsvegen ved Melhus, som skal sykle for Uno-X sitt damelag neste sesong, har en svært allsidig idrettsbakgrunn fra blant annet fotball, håndball, langrenn, ishockey og sykling.

Etter at hun bestemte seg for å satse på landeveissykling og fokuserte inn mot en plass på juniorlandslaget, opplevde hun å vinne 14 av de 17 individuelle rittene hun stilte opp i for to år siden. Fra å oppleve det og til å sikte seg inn på de 50 beste i klassikerne, er forskjellen stor.

– Vi mangler fremdeles en egen U23-klasse, slik guttene har. Jeg tror alle kjenner på den sinnssyke overgangen fra junior til senior. For meg ble det ekstra krevende ettersom vi heller ikke syklet internasjonale ritt i den perioden.

 

– Det er en god boom rundt internasjonal kvinnesykling i øyeblikket; sånn sett er vel din karriere timet ganske så bra?

– Jeg føler jo at jeg er født i det perfekte årskullet. Vi er midt inne i tidenes utvikling på damesiden. Det er helt rått å tenke på.

– Det var vel ingen vanskelig avgjørelse da tilbudet fra Uno-X dukket opp?

– Det virker på meg som alt de gjør er så gjennomtenkt. De har et veldig bra opplegg og en god plan på det de gjør. De annonserte planene for å bygge opp et damelag, og så signerte de Lars Bak ett år i forkant, slik at han kan være med herrene og lære av dem. Det satses skikkelig og de har virkelig lyst til å gjøre det ordentlig. Jeg tror mange kommer til å få øynene opp for sporten vår når Uno-X utvikler et lag på damesiden også.

Tidligere friidrettstopp blir sykkelsjef

Håvard Tjørhom er ansatt som teamsjef for sykkellaget Team Coop. Han har tidligere vært landslagstrener i alpint og toppidrettssjef i Norges Friidrettsforbund.

– Vi ser fram til å ha Håvard som en del av laget. Han har omfattende erfaring i å jobbe med dyktige idrettsutøvere med internasjonal suksess, sier lagets øverste sjef Jan-Erik Fjotland i en pressemelding.

Som landslagstrener i alpint var Tjørholm med på å utvikle blant andre Kjetil Jansrud og Aksel Lund Svindal. I 2015 ble han kåret til årets trener under idrettsgallaen.

Den nye sykkelsjefen jobbet også med utøvere som Jakob Ingebrigtsen og Karsten Warholm da han var toppidrettssjef i friidrettsforbundet. Arbeidsoppgavene i den nye jobben vil i hovedsak omhandle det administrative. 

40-åringen ser fram til jobben.

– Det er spennende å få lov til å være del av et team som konkurrer på et internasjonalt nivå. Rytterne på laget er i en utviklingsfase hvor de er på vei til å ta steget opp på et profesjonelt nivå, noe som gjør de

Hjemsæter på pallen i sesongens første ritt

Olav Hjemsæter spurtet inn til tredjeplass i sesong premieren i Kroatia. Team Coop stilte som tittelforsvarer i onsdagens Trofej Umag og var med det en av stor favorittene til å stikke av med seieren.

– Jeg hadde ikke planer om å spurte. Planen var å kjøre opptrekk for Trondsen, men det viste seg å være vanskelig. Det var mange rundkjøringer inn mot mål og fryktelig mange velt. Heldigvis klarte vi å holde oss unna velt, men jeg så ikke Trond Håkon når jeg så bak meg rett før oppløpet. Jeg bestemt meg for å prøve da, sier Hjemsæter i en pressemelding.

– Det var trangt om plassen og jeg kom forbi ha som ble nr to, men ble presset ned i grøften 50 m før mål, heldigvis hentet jeg meg inn om kom meg inn på tredjeplass. Det er jeg veldig godt fornøyd med. Det er min beste UCI plassering, så det er en god start. Planen var å ha med meg Trond Håkon helt på slutten, så vi får håpe på vi fikser det til lørdag.

På lørdag venter allerede en ny sjanse til å kjempe om seieren. Det rundt 150 km lange Trofej Por rittet er ventet å ende i en massespurt.

Spansk julestemning med Coop-duo

Hvert år i desember måned flykter norske syklister til tørre veier i sydlige strøk. Her tar man tiden til nytte for å samle mil, brunfarge og likerklikk mens snøen legger seg hjemme.

Continue reading «Spansk julestemning med Coop-duo»

Begynner sesongen på toppen av pallen

TEKST: NTB FOTO: Team Coop

Continue reading «Begynner sesongen på toppen av pallen»

Fra Sørlandet til Vestlandet

Ikke så langt i antall kilometer – men hvor stor er egentlig forskjellen på sykkellagene? Det er det jeg nå holder på å finne ut, da jeg har beveget meg fra midten av bibelbeltet på Sørlandet til spurtpesens hjemsted, Vestlandet.

TEKST: Kristian Aasvold (Team Coop)

Mitt navn er Kristian Aasvold – og jeg skal skrive litt for Sykkelmagasinet om min hverdag som syklist, samt alt annet som eventuelt måtte engasjere meg.

Som overskriften tilsier, har jeg nå beveget meg fra Sørlandet til Vestlandet, det vil si – fra kontinentallaget Team Sparebanken Sør til kontinentallaget Team Coop.

Som de fleste av dere allerede vet, så ble Team Sparebanken Sør lagt ned etter 2017-sesongen. Lagtempo-VM på hjemmebane i Bergen ble dermed et verdig punktum for laget, og for mine fire år i det sørlandsbaserte kontinentallaget.

Jeg hadde fire fine år på laget, og har lært mye av det jeg kan om sykkel nettopp i dette laget. Derfor var det naturligvis veldig kjedelig at det endte som det gjorde – men som med alt annet her i livet kommer man ingen vei med å tenke på fortiden og det som har vært. Derfor var det fremtiden som var i fokus med en gang jeg fikk beskjeden om at vi manglet hovedsponsor for 2018-sesongen.

Etter noen telefoner fra Trondheim til Stavanger, ble jeg enig med ledelsen i Team Coop om en avtale, og jeg føler meg sikker på at dette var et godt valg for meg og min sykkelkarriere videre.

Allerede i november hadde vi første samling i Stavanger, der jeg fikk møtt alle rundt laget samt mine nye lagkamerater. Jeg følte meg umiddelbart godt tatt imot og motivert for 2018-sesongen.

Flernasjonale Coop

I skrivende stund sitter jeg i Trondheim, og har akkurat kommet hjem fra første samling med Team Coop i Spania. En tolv dagers samling i Gandia, der hele laget var samlet. Jeg sitter med en god følelse etter samlingen og tror dette blir et bra år, både for meg og laget.

Mye er likt som det var i Sparebanken Sør, og noe er annerledes. Noen ting er nok ganske standard i alle kontinentallag med tanke på antall samlinger, oppbygning av støtteapparat og så videre, mens andre ting er ulike.

Noe av det som er ulikt er for eksempel at i Team Coop er det ryttere fra flere nasjoner, henholdsvis Norge, Sverige og Danmark – mens i Sparebanken var det kun norske ryttere. Dette ser jeg bare på som en fordel, da det er fint å kan lære litt om hvordan utenlandske syklister tenker i forhold til oss nordmenn.

Ett eksempel. Etter å ha delt rom med min danske lagkamerat Louis Bendixen i 12 dager, har jeg fått vite at han synes 200 kilometer i sidevind er et godt utgangspunkt for sykkelritt – noe det tar litt tid for en trøndersk klatrer og forstå.

Treningsfilosofi

En annen ting som er litt forskjellig i Team Coop kontra hvordan det var i Team Sparebanken Sør, er treningsfilosofien. Jeg har hatt min bror, Lorents Ola Aasvold, som trener helt siden jeg startet å sykle som 14-åring.

I Team Sparebanken Sør var han en av de som trente flest ryttere, og dermed kjørte vi mye av «vår» filosofi – utarbeidet av han, samt Atle Kvålsvoll.

Nå som jeg er i Team Coop kjører vi et litt annet opplegg. Jeg har fortsatt min bror som trener, men nå kjører vi en blanding av «Trønder-filosofien» og «Vestlands-filosofien». Kort fortalt fortsetter vi med det vi vet fungerer for meg, samt prøver en del av det de i Rogaland vet fungerer.

Det er litt for tidlig å konkludere hvordan dette fungerer for meg allerede nå i januar, men jeg føler kroppen responderer godt på trening. Noe av det jeg har gjort annerledes i år er mer styrketrening, kortere intervalldrag med høyere intensitet samt en del lengre langturer. Jeg gleder meg allerede til sesongen, da jeg endelig får svar på hvor godt det har funket.

Forandringen fryder

Jeg skal innrømme at de første dagene på samling i nytt lag var litt spesielt, og det var først da det virkelig gikk opp for meg at tiden i Sparebanken Sør var over. Av mine nå snart 9 år som syklist har jeg vært 8 år på rad på fastlandet i Spania for å trene i januar, og de siste 4 årene med Sparebanken Sør. Uansett er forandringer fint, og jeg følte det var på tide med en endring og nytt lag. Personlig synes jeg dette er en av de kuleste tingene med sykkelsporten også, man får blitt kjent med utrolig mange personer med samme mål og livsstil – og sammen jobber man for å ta steget opp til høyeste nivå.

Nå venter to uker hjemme i Trondheim før ny samling i Spania med Team Coop. Deretter går det slag i slag med sesongstart og fine sykkelritt, så det er bare å glede seg – for både ryttere og de som følger med!

True romance

Av: Phili Lindau, Team Coop

Då var det min tur att blogga, Jag heter Philip Lindau och är cyklar på Team Coop säsong 2017. Jag vet inte helt om det är så många som vet vem jag är i Norsk cykel. Men för er som inte vet så har jag varit på Norska lag sedan 2014. Från Säsong 2014 till 2016 så har min arbetsgivare varit Team Joker. Men till 2017 så var det alltså dags för något nytt tillsammans med Team Coop.

Jag är snart 26 år gammal, född och uppvuxen i Jönköping, Sverige. Började cykla runt 9 års åldern för Jönköpings cykelklubb. Jag testade det flesta idrotter som liten, men cykel kom naturligt till mig, dels för att pappa var elitcyklist och haft mycket hjärta för sporten. Men också för att min 2 år äldre bror också cyklade, då var det ganska självklart att man ville hänga på brorsan och farsan!

Noen gang hatt en dårlig flytur? Prøv å topp denne fra Team Coop

(Bloggen fortsetter under bildet)

Foto: Team Coop v/Rasmus Kongsøre
Foto: Team Coop v/Rasmus Kongsøre

Jag tog väl hand om de sista placeringarna i resultatlistorna mina första år som ungdoms cyklist. Men det var aldrig några sura miner kring det, utan att få cykla och tävla var kul ändå, jag var kanske inte så resultatinriktad, utan hängde mest på för att det var kul. Det är precis så det skall vara i unga år anser jag, glädjen måste komma inifrån dig själv. Det återkommer i vad du än gör. Men i speciellt cykel som är så extremt påfrestande psykiskt och fysiskt. Varje liten muskel i dig måste vilja ta ut sig och göra sitt absolut bästa för att det faktiskt ska gå bra och bli resultat. När jag väl knäckte den koden så började resultaten komma, tillsammans med träning och vilja.

Lest denne? Derfor dro han fra Bergen til Stavanger for å få fart på sykkelkarrieren

Jag blev bättre och bättre hela vägen upp till Elitklassen, skördade segrar i Sverige, Danmark, Tyskland och i Mästerskap. Till min andra säsong i Elitklassen fick jag kontrakt med Team cykelcity.se, som i den perioden var Sveriges bästa lag. Där fick jag 2 fina år att utvecklas och där jag också vann Svenska Mästerskapen 2011, yngsta genom tiderna att vinna Elit mästerskapen, 19 år gammal. Det var en skräll kan man säga, för många men även för mig. En väldigt fin seger och som är ett bevis på hur fantastiskt cykel kan vara, även om jag var en av de starkaste just den dagen så var jag långt ifrån en favorit. Spelar man sina kort rätt och tar vara tillfället när det kommer, är allting möjligt. Grande Ciclismo!

(Bloggen fortsetter under bildet)

Foto: Szymon Gruchalski
Foto: Szymon Gruchalski

Jag tittar tillbaka på väldigt många fina tillfällen i min karriär, med rädsla för att bli nostalgisk och långdragen så undviker jag att gå in på dessa. Men vad jag skulle vilja trycka på är äkta kärleken till sporten. Min karriär har inte gått helt som jag hade velat och jag skulle gärna sett mig själv i en högre division. Det har varit dagar då jag bara velat kasta cykeln ut i skogen och bara ta första bästa jobb. Jag har blivit testad med de flesta motgångarna, men att ge upp har aldrig varit ett alternativ. Kärleken för idrotten har helt enkelt varit för stor. Jag har bara gjort det för min egen skull, även om det varit tufft många gånger. Så lever ändå den där lilla killen kvar i mig, som började cykla på Hagensväg 16 i Jönköping. Att få tävla, göra sitt bästa och resa runt världen, är någon av det absolut bästa och roligaste jag vet.

LES FLERE BLOGGER FRA TEAM COOP HER

Att göra sitt bästa är viktig del i min karriär. Det är en väldigt brutal idrott jag valt att tävla i. Står det 200 man på startlinjen är det bara 1 man som kommer att gå segrande över mållinjen. Så om man inte har någon extremt bra spetskompetens, som jag kanske inte helt har, är det väldigt svårt att bli en stor cyklist och kanske ta steget vidare. Men mina prestationer handlar inte bara om resultat, att ha gjort till absolut bästa på en tävling är lika viktigt del för mig, att jag vet inom mig att jag plockade ut precis allt jag hade och spelat den hand jag haft. Att ha hjälpt lagkamrater till seger, som haft större chansen än mig själv att vinna, har också genom åren gett mig väldigt mycket glädje.

Nu är mästerskapen väldigt snart här och halva säsongen med Team Coop är gjord. Ett halvår som jag är extremt tacksam för, att Team Coop fortfarande har tro på en 26 åring från Sverige, mitt sätt att tänka, offra sig och även få mina egna chansen till framgång.
Det är stort för mig.

Cykel glädjen har aldrig varit större, och kärleken till sporten, den fortsätter att växa vidare.

Ciao, Philip

Mañana, mañana

Av: Fredrik Strand Galta, Team Coop

Jeg er blitt bedt om å skrive et blogginnlegg om da Team Coop sendte meg til Mallorca for å bli brun, for med brunfargen kommer vel også formen? Som reisefølge har jeg med meg Øivind «Lukkis» Lukkedal, og vi er endelig vel fremme på øya, etter en del utfordringer på veien.

Reisen startet med NorgesCup i Bergen. Dette var etter en påtvunget ferie fra trenerne Stein Ørn og Magnus Børresen, det var ikke engang lov med en time innom Randaberg! I Bergen fikk vi oss en veldig kald opplevelse, kanskje burde rittet vært avlyst? Heldigvis viste kommissærene god forståelse og kortet mye ned på rittet, og i ettertid har vi i det minste fått vist frem noen råe bilder på Instagram:)

Vi er heldige og, vi syklister. Vi får drive på med det vi liker aller best. Trø rundt i alle verdens land på to hjul. Dette innebærer mye reise, 50-60 flyvninger i året. Stort sett går det ganske knirkefritt, men denne reisen til Mallorca ble til nå vår mest kaotiske. Dagen startet med en seier og opptur i Bergen når vi klarte å presse all bagasjen inn i en bil, men derifra skulle det bare gå nedover. Vi dro fra Bergen med en blid taxisjåfør som var sikker på at han kunne sette fartsrekord ned Fløien på sykkel. Han og den store magen:)) Vi kom vel til flyplassen med våre to sykler og 150 liter bagasje.

(Bloggen fortsetter under bildet)

Herlige forhold: Ingenting å si på omgivelsene når Mallorca viser seg fra sin beste side. Foto: Privat
Foto: Privat

Kaoset startet her. Oslo, vår mellomlanding, var nedsnødd. I slutten av april! Vi sto i endelange køer for å endre reisen, og kom oss omsider til Oslo. Mallorcaflyet videre derimot fløy uten oss. Her i Oslo startet til nå den verste posisjonskampen jeg har vært med på siden jeg fikk prøvd meg på Paris-Roubaix i fjor. OSL var et eneste kaos av reisende som kriget for å komme seg på neste fly. Etter to timer og mange spisse albuer var vi endelig booket for en melkerute til Mallorca, turen inkluderte en overnatting i København.

LES FLERE BLOGGER FRA TEAM COOP HER

Morgenflyet fra København gikk veldig tidlig så vi var allerede på Mallorca klokken ni neste morgen. For en reise! Nå skulle det bli herlig å trille seg en tur på to hjul i sola. Som to barn på julaften ventet vi nå ved spesialbagasjen. Sykler på sykler strømmet ut fra bagasjebåndet, men det ble ingen pakke til oss denne gangen. Jeg har faktisk aldri sett så mange sykler komme fra et fly før! Her var det visst bare til å bite i det sure eplet, og stille oss i kø. Igjen. Spanjolene i skranken ba oss pent vente og ringe om 24 timer. «Mañana, mañana».

Da satt vi her på Mallorca uten sykler eller klær, overskyet var det og, så vi kunne ikke jobbe med brunfargen heller. Heldigvis for oss at det finnes fantastiske, behjelpelige mennesker. Eli og Svein Are Hansen var så snille og lånte oss sykkeltøy, og Rune Lexberg stilte med to supre sykler. Tusen takk til dere! Det ble med den ene dagen i lånt utstyr, neste dag var bagasjen vår på plass, og sjelden har det vært så gøy å montere sykkel:)

Etter en kald start har vi nå fått varmen i oss, sola skinner og livet smiler. Etter gode treningsturer vender Øivind og jeg hjemover igjen for å starte på den norske rekka. Vi starter i Øivind sin bakgård med Sundvollen GP – vi gleder oss!

– Fredrik

Ny kvardag i Rogaland

Team Coop-ryttar Ole André Austevoll fortel kvifor han flytta frå Bergen til Stavanger denne sesongen.

Continue reading «Ny kvardag i Rogaland»

Mitt første modelloppdrag

Det er ikke bare drømmen om profflivet som preger hverdagen. Endelig skulle en annen drøm gå i oppfyllelse.

Continue reading «Mitt første modelloppdrag»